Tur att jag är (bak)full, annars skulle jag inte vara glad

När Pappan och jag skulle komma överens om när Åttaåringen skulle komma hem så sa jag senast lördag, men om han ville komma på fredag, så gick det bra. Det spelade ingen roll för honom heller, så jag sa:
- Så, ska vi säga fredag eller lördag?
- Ja, vi kan säga fredag eller lördag.
- Men...
- Så kan Åttaåringen bestämma.

Sånt är inte bra. För att inte trampa på Pappans ömtåliga tår gick jag dock med på det.

Åttaåringen ringde mig igår mitt på dagen och grät för att hon ville åka hem då, på fredagen, men Pappan hade bestämt lördag. Pappan sa det till mig på fredag morgon, när jag ringde och frågade. Lördag klockan 10, skulle de komma. Till Åttaåringen sa han att de kanske skulle åka på fredagen. Så fick jag (once again) agera bad guy och tala om att det var lördag som gällde.

Åttaåringen ringde mig igen igår kväll vid 22.45. Då hade de precis kommit hem och hon hade inte packat.
- Hinner du det imorgon då, när ni ska åka så tidigt?
- Vi ska inte åka tidigt.
- Om ni ska vara här klockan 10 så blir det till att åka rätt tidigt.
- Neeeej, men jag har ju sagt till pappa att jag inte vill åka direkt efter frukosten!

Börja ana oråd.

Jag sov någon timme i morse innan Pappan skulle komma med Åttaåringen. En kvart innan de skulle anlända ringde Åttaåringen och sa att de inte åkt ännu, hon höll på och packade. Så jag sov någon timme till. Sedan ringde Pappan och sa att de nu var på väg. Vid klockan 13 anlände de.

Giv mig styrka.