Demokratisk uppfostran

Med flera andra som arbetar inom förskolan diskuterar vi ihop med en föreläsare hur vi bör bemöta föräldrarna till barnen på förskolorna. Vi är rätt eniga om att vi inte kan förändra föräldrarna, det är inte vår uppgift att uppfostra någon vuxen. Däremot är det många som tycker att föräldrarna borde uppfostra sina barn bättre. "Bättre" är då något subjektivt, eftersom de flesta i personalen lägger sig på olika nivåer av gränssättning. Jag håller dock absolut med om att när en förälder kommer till förskolan med ett barn som har med sin en leksak, eller har på sig glitterskor eller andra saker, enbart p g a att (som föräldrarna uttrycker det) föräldern inte orkar ta striden och visa att det inte är okej - utan lämnar den uppgiften till oss i personalen - så behöver föräldern tänka över sitt föräldraskap och själv lära sig att sätta gränser.

Föreläsaren - som är en del av min mammas generation - berättar hur det såg ut när hon var liten.
- Min vilja fanns uppe i en tall någonstans. Jag skulle synas, men inte höras. Så klart har jag uppfostrat mina barn - de som nu kommer som föräldrar - i en annan anda. Det var ju därför vi stod på barrikaderna och tågade i demonstrationståg; för att barnen skulle få yttra sig och kunna stå upp för sin åsikt. Därför kommer dagens föräldrar att ifrågasätta många saker. De tiger inte stillasittande och ser på, de vill veta hur det går till i verksamheten. Vilket ju är bra. Då måste vi också ha på fötterna när vi ska berätta hur vi arbetar.

Så har jag också fostrat Nioåringen, eller jag försöker i alla fall. Hennes åsikt och vilja ska tas hänsyn till, hon har rätt att vara delaktig i de beslut som tas rörande hennes liv och hon ska ha val att välja mellan. Vilket inte alltid är en bra sak. Som t ex när blodprov måste tas vid läkarbesök.
- Mamma, du säger att jag inte måste göra något mot min vilja. Jag vill inte ta någon spruta, alltså behöver jag inte det. (Ärligt talat så tror jag att Nioåringen måste gå i terapi för att komma över sin spruträdsla.)
- Vissa saker måste man göra, oavsett om man vill det eller inte. Vissa saker måste vuxna bestämma, tills dess att du är myndig och kan bestämma själv. Jag vill att du ska må bra, och om du gör ett val som går emot det, då måste jag bestämma över dig.