onsdag 8 september 2010

Gömd i en burk

Handlar en stor del av valrörelsen om för eller emot burka och/eller niqab? Det ter sig så emellanåt, men det borde inte göra det. Att plaggen borde vara förbjudna inom lärarkåren och vården, samt några fler yrken, tycker jag är självklart. Om en personal skulle kliva in med ett av plaggen på sig så skulle med största sannolikhet barnen på förskolan bli rädda. Att kunna läsa av ansiktsuttryck är rätt avgörande för små barn. Jag förstår inte riktigt hur de som bär dessa plagg kommunicerar med sina barn. När barnen som jag träffar i jobbet vill något kan de tolka mycket av min blick, men det är när jag samspelar med barnen genom mina ansiktsuttryck som de kan avläsa så mycket mer. Genom enkla ansiktsuttryck kan jag inge barnen olika känslor, såsom trygghet, glädje, lugn m m.

Burka. Det låter inte kul alls. Plötsligt minns jag en ramsa som cirkulerade när jag var barn på 70-talet. "Urk på burk smakar turk." Ja, eller kanske var det snarare tvärtom: "Turk på burk smakar urk"? (I vilket fall: Vem äter turkar?) Jag vet att det fanns killar som rabblade ramsan när turkiska barn var i närheten. Aldrig att jag skulle ha sett det som rasism dock. Mobbning, javisst, men rasism? Nej, vi var alla utsatta i någon form, vid något tillfälle. Det handlade (handlar) inte om huruvida man hade (har) brun eller skär hudfärg, mörkt eller ljust hår eller pratar svenska. Hur vi bemöter världen handlar om huruvida vi har sunda eller osunda hemförhållanden med oss i bagaget.

Inga kommentarer: