Ett planeringsmöte för att komma fram till en plan över hur vi ska lägga upp vårt planeringsarbete

På baksidan av Lärarnas tidning nr 13/2010 läser jag om Knut Lindelöf som har skrivit boken "Tack för idag, slut för idag".

"Ett fritt skolval skulle leda till kvalitetshöjning var tanken. I stället blev det tvärtom, enligt Knut Lindelöf.
— Om du kan välja bort din närmaste skola så behöver du heller inte ställa krav på att den ska vara bra. Så enkelt är det. /.../
Som biträdande rektor hade han aldrig möjlighet att påverka, tvärtom upplevde han sig konsekvent motarbetad av sina tre sista rektorer. Han beskriver chefer som är respektlösa inför demokratiska rutiner, som offentligt kränker medarbetare, som avleder kritik genom att bjuda på godis och som smygsuper whisky i arbetsrummet. Och som, framför allt, fokuserar på yta i stället för innehåll.
— Resultatet blir att skolan vänder sig utåt, med en flummig omvårdnadsfilosofi, i stället för inåt, med fokus på vad som händer i mötet mellan lärare och elev.
Exempel på detta menar han är rektorer som tror att det går att driva en skola genom att acceptera pappersarbetet som verksamhetens kärna.
— Det är åt helvete för mycket administrativt arbete på skolorna, framför allt med alla dessa handlingsplaner.
Knut Lindelöf är övertygad om att utarbetandet av planer har blivit en form av kollektiv skolterapi.
— Det spelade ingen roll vad det stod i dem, det viktiga var att alla var med och diskuterade. En av mina skolor hade till och med utarbetat en plan för kontinuerlig uppdatering av alla planer."

Under fyra års tid har jag hört en mängd olika lärare hävda att de egentligen skulle behöva en adminstrativ assistent. De går på knäna av allt pappersarbete. De vill spendera tid med barnen/eleverna. Jag börjar redan känna likadant i förskolan. När jag får interagera med barnen och vara med dem när de upptäcker världen då har jag en varm och bra känsla i magen. När jag måste stressa runt som en yr höna för att få ordning på alla papper och springa på alla möten, så förlorar jag kontakt med kärnverksamheten och arbetet känns inte alls lika inspirerande. En av mina kollegor pustar ut under dagen och med hopplös ton i rösten undrar hon hur vi ska få tid till först planering, dokumentation och reflektion när vi inte ens har tid för pedagogik, då den dagliga omsorgen tar så otroligt mycket tid. Vi får väl planera för det...