Stay at home mom

Är hemma med Nioåringen. Hon blev förvånad att jag skulle vara hemma med henne, när hon nu har hosta igen, för tredje gången på tre veckor (nej, precis, hostan har aldrig lämnat henne helt). Hon har fått klara sig flera dagar hemma solo de senaste veckorna, nu kände jag att det räcker. Jag måste prioritera. Samtidigt tänker jag att jag är rätt glad att jag inte jobbar i skolan nu, och har en klass som skulle stått ut med en vikarie flera dagar i veckan de sista veckorna, då både Nioåringen och jag har varit sjuka. Jag vet att mina kollegor på förskolan är kompetenta, och att barnen inte påverkas avsevärt av att jag är frånvarande.

Sedan tänker jag på hemmafruar. Tänk om jag kunde vara en hemmafru, att ha hela dagarna för mig själv och fixa med saker och kunna möta mitt barn avslappnad varje dag. Det skulle förstås kräva att jag hade en (välbetald) man, antar jag. Och kanske att jag bodde i USA. Det är hemmafruar överallt på TV numera; danska, norska och svenska, Hollywoodfruar och Östkustsdito. Jag tänker att de (eller kanske snarare deras män) måste ha väldigt bra med pengar, så som de spenderar och lever. Jag förstår inte hur de får det hela att gå runt. Även när jag läser den handfull bloggar som jag följer där ("riktiga") svenska hemmafruar i USA skriver om sina liv undrar jag hur de får det hela att gå runt. Många bygger om hemma också, eller reser eller spenderar tid med familjen på många olika aktiviteter. Var är skillnaden? Att vi har hög skatt i Sverige?