- Nu kan jag i alla fall släppa tankarna på jobbet när jag är hemma, till skillnad från när jag var ung och ny, då tog jag med mig alla tankar och all oro för barnen och alla bekymmer på jobbet med mig hem, säger min kollega som jobbat inom förskolan i över 30 år.
Ja, jag har lärt mig att försöka göra detsamma. Jag lyckas inte helt. Visst tänker jag på de flesta av "mina" barn när jag är ledig, men jag är aldrig direkt orolig för dem. Kanske för att de flesta barn som jag just nu jobbar med verkar leva i rätt harmoniska familjer. Det var värre när jag jobbade i skolan, då tänkte jag ofta på och oroade mig mycket för barnen i klassen under min lediga tid. Nu försöker jag att lämna kvar de tankarna på jobbet. (Istället fylls mina tankar på fritiden nu av inspirerande tankr, om hur jag kan få verksamheten kan växa. Även dessa måste jag försöka dämpa, då jag inte vill arbeta oavlönad på min fritid.)
Aningen förvånad blir jag dock när det uppstår en diskussion på förskolan om huruvida vi i personalen borde bry oss om ifall ett barn är närvarande eller inte. När ett barn inte dyker upp en dag så undrar jag var det barnet håller hus. Kanske är det läraren i mig som undrar över närvaron, men jag tänker också på om det har hänt något eller om barnet har fått en sjukdom (som kanske kan tänkas sprida sig på avdelningen). Samtidigt vet jag ju att det är frivilligt för föräldrarna att ha sina barn på förskolan, så vi hör inte av oss och manar på någon att komma. (Dessutom är det ofta så att med en förminskad barngrupp blir arbetet lättare och de barn som är närvarande får mer utrymme i verksamheten, but that is beside the point.)
Är det så att ett barn är borta i mer än en vecka så börjar jag naturligtvis att undra. Har det hänt något? Efter en vecka tycker jag att vi bör höra av oss och ta reda på anledningen till att barnet inte är närvarande. Det anser dock inte en övervägande del av personalen. De flesta anser att det ligger i föräldrarnas intresse att höra av sig. Vi på förskolan ska inte bry oss. Vilket jag tycker går stick i stäv med att vi uppmanar föräldrarna att ta del av verksamheten och respektera våra tider.
Skulle jag som förälder bli irriterad om någon från förskolan ringde för att höra hur vi har det, och när vi kommer tillbaka, om mitt barn varit borta därifrån i över en vecka? Nej, jag tror inte det. Jag skulle nog bli glad att de bryr sig. Det skulle nog göra att jag respekterar personalen mer. Fast det kanske jag är ensam om.
fredag 10 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar