Säger min chef. Det är enklast så. På jobbet äter vi aldrig fläsk. Skinkan som pålägg är utbytt mot kalkon. I maten finns bara nötkött. Fisk och fågel, förstås, men aldrig gris. Never ever. Ändå är det endast 5 personer av 40 som inte äter fläsk. Samtidigt har jag under sommaren mött en handfull barn som inte äter fläsk enbart p g a att deras (genomsvenska) föräldrar anser att det inte är bra mat. I Även i Nioåringens skola serveras det sällan fläsk. Det är kycklingkorv som gäller istället.
Vi äter falukorv och makaroner till lunch på förskolan. Fast det är inte falukorv. Korven är ganska hård, och mörk. Den är gjord av nötköt, och inte så smaskig. De flesta i barngruppen gillar dock korven. Min kollega vid bordet intill beklagar sig en aning över korven. Jag bekräftar hennes klagan, och sedan frågar jag:
- Varför får vi inte falukorv egentligen?
- Ja, det kan man fråga sig. Vi får inget fläsk alls. Jag fattar inte varför. Det är väl mer vanligt att man ger specialkost till de som behöver det, alltså de som inte äter fläsk, så att vi andra får äta fläsk.
- Ja, så trodde jag att det var.
- Nej, det är chefens beslut. Vi får aldrig fläsk. Jag kan tycka att det är som att ta bort vår kultur på ett sätt.
- Mmm...det är väl lite det som Sverigedemokraterna syftar på när de menar att våra seder och vanor håller på att försvinna, eller vad tror du?
- Ja, exakt!
- Inte för att de får min röst bara för det.
- Det vette tusan det. Jag tror nog att de kommer att få min röst den här gången. Inte för att jag är rasist, men nu får det liksom räcka. Det måste finnas en gräns någonstans. Det finns inte jobb till våra unga och vi tar bort allt det som är svenskt, för att tillgodose invandrares behov.
- Jo...
- De invandrare som kom hit på 60- och 70-talet ser ju på dagens invandrare med förakt. Nä, vi måste få till en förändring.
- Ja, det är väl det som är risken, att många röstar på SD bara för att skapa debatt, inte för att de egentligen är vettiga...
- Ja, precis, men om det är vad som behövs, så visst, då får det bli så.
torsdag 2 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar