Mind reader

När jag sitter och väntar på att min väninna Aina och hennes väninna Ritva ska bli klara så att vi kan gå ut och dansa, så berättar jag en anekdot från jobbet.

07.30 en morgon kommer en sexåring fram till mig på jobbet och säger:
- Jag vill höra på Melodifestivalen.
(Jag får skylla mig själv för att jag har tagit med skivan till jobbet.)
- Okej.
Så jag sätter igång musiken, och stänger till glasdörren till rummet. Tre pojkar studsar på golvet och möblerna, till musikens rytm.
07.34 öppnar sexåringen dörren och kommer fram till mig igen.
- Pingaa, jag vill höra den där andra killen sjunga.
- Vilken andra kille?
- Du vet, han den andra killen.
- Jahaa, vem kan du mena då...inte Eric Saade?
- Nä, inte han. Den andra.
- Okej...hur ser han ut?
- Du vet, han den andra killen.
- Mm, men minns du hur han ser ut? Har han mörkt hår?
- Nää, vet du inte vem han är. Den andra killen! VET du inte vem jag MENAR?
- Kan det vara Brolle?
- Nä, det heter han inte.
- Vad sjunger han för något?
- Jag vet inte vad det heteeer. Han har varit på TV.
- Okej... Vad gjorde han på TV då?
- Såg du inte honom på TV?? Han var i det där Stockholm...
- Stockholm...menar du på Skansen?
- Ja!
- Allsång på Skansen?
- Ja!
- Och det såg inte jag. Vem kan det ha varit...har han blont hår?
- Ja!
- Är det Danny du menar?
- Ja!!
- In the club, heter hans låt.
07.52 byter jag låt och sexåringen är hur nöjd som helst. Det dåliga självförtroendet är en en aning förbättrat.

Ritva kvider och kommenterar det hela med att hon skulle ha svarat något irriterat och tyckt att ungen skulle ha nöjt sig med det han fick. Hon skulle inte försökt så länge för att få reda på vad han ville. Jag tänker att hon aldrig haft små barn. Vilket stämmer.