Rapport

Värsta fästinginvasionen i sommar, enligt alla rapporter. Tioåringen befinner sig i fästingland. Vaccinerad? Icke. Totalvägrade. Morfar försökte med: "Vad är alternativet; att bli sjuk för resten av livet?" Pappa lilla, sånt biter inte på en sprutfobiker. Jag försökte att peppa, att muta, att bestämma, men det gick inte. Så vi chansar, med livet som insats. Med uppmaningar som: ha byxorna i strumporna, skaka kläderna och undersök kroppen varje dag hoppas jag att de små krypen upptäcks snabbt i alla fall. Hur var det sedan; dras krypen lättare till ljusa eller mörka kläder? Borde ju vara mörka kläder, då de väl liknar djur, som de vill suga blod av, eller? Nä, det var tydligen tvärtom. Fast ljusa kläder rekommenderas så att man lättare ser krypen. Tioåringen har i princip endast vita kläder med sig. Återstår att se om det är bra eller dåligt. Första vykortet kom idag. Tioåringen skriver om saknaden, och om långtråkighet. Mellan raderna ser jag tårarna. "Alla är väldigt snälla här." Hon är tapper. Jag hoppas, hoppas att ångesten har släppt och att glädjen har tagit över, så att hon kan njuta av att bada galet mycket.