Nioåringens pappa har inte hört av sig inför sommaren, fastän jag meddelade i våras när vi har semester och när Nioåringen skulle bli glad av att slippa vara på Fritids. Pappans mobilnr och hemnr har upphört. Både Nioåringen och jag har ringt till Pappans syskon för att försöka få tag i ett nummer till honom, men icke. Alltid detta jagande.
När nu Nioåringen vill gratta Pappan på födelsedagen står jag villrådig. Tillslut föreslår jag att hon ska ringa farmor, vilket hon gör. Farmor svarar och undrar om inte Nioåringen ska gratta Pappan. Tur att Nioåringen har svar på tal:
- Jo, det är ju det jag vill göra, men jag har ju inget nummer till honom. Så...har du det?
Ja, hon får ett nytt mobilnr. Vilket hon ringer och han svarar. Hon grattar, och frågar när hon skulle kunna komma hem till honom. Tveksamt föreslår han en vecka. Jag ser på Nioåringen att hon blir dämpad.
- Jaha...det är nog precis då vi inte är hemma...då har mamma semester. Kan jag inte komma på en helg då...?
Sista ordet är inte sagt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar