Koll på läget

Det är ganska lönlöst att ge Nioåringen böcker som Guldmysteriet. Även om Nioåringen tycker att de böckerna är väldigt bra. Den nivån på böcker är för lätta för henne, hon läser ut dem på 20 minuter. Så vi har gått med i en bokklubb där nivån på böckerna är mer för tonåringar. Böckerna är lite tjockare och handlingen en aning mer komplicerad. Nioåringen gillar dem. För några månader sedan läste hon en bok från klubben. Den var inte så tjock och hon läste ut den på någon dag, och den var spännande, tydligen, och efteråt sa hon att det var den bästa bok hon hade läst.
- Du bara MÅSTE läsa den, mamma!

Vilket jag nu har gjort. Den heter "Amys hemlighet", skriven av Ellie Royce. Ja, jag håller med, den var bra. Den var dock också rätt hemsk. Det handlar om två flickor som skriver en brevdagbok till varandra, vilket börjar för att den ena undrar hur det är med den andra och det visar sig att hon inte mår så bra - för att hennes (ensamstående) mamma har lämnat henne i sticket och dragit med en kille. Tjejerna är båda ca 12 år gamla.

Hmm. Jag kan nu förstå bättre hela den ökade oron från Nioåringen, och den påtagliga önskan om att hela tiden vara tillsammans med mig... Kanske skulle ha väntat ett tag med den boken. Bara för att läsförmågan är ypperlig, så håller ju inte den mentala och känslomässiga mognaden samma takt.

- Jag har läst boken nu. Den var rätt hemsk.
- Ja, fast det blev ju bra på slutet.
- Jo, så kan man ju se det...

Tror jag ska granska de andra böckerna närmare också.