När jag slamrar med ugnsplåten dyker en bild upp i minnet, av en skrämd katt som hukar sig inför ljudet och sedan går och gömmer sig.
Minnesbilderna dyker upp då och då, främst om kvällen. Ibland kan jag nästan inte andas när jag fylls av saknad.
Fortfarande finner jag mig själv ibland dras till husdjursektionen i livsmedelsaffären. När jag sedan står framför hyllan med kattmat är impulsen stor att plocka på mig några burkar, men jag går därifrån med outrättat ärende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar