Terapisamtal

Nioåringens kompis Lorena är på besök hos oss. Då, om aldrig förr, pratar Nioåringen öppet. Främst om vad som hänt när hon varit hos Pappan (även om det var flera månader sedan det inträffade). Jag lyssnar, utan att visa att jag lyssnar. Kanske pratar Nioåringen så fritt med andra vänner också, när jag inte hör. Det hela inleds med att Nioåringen frågar Lorena:
- Är din syster jobbig ibland?
- Ja, verkligen!
- Mina systrar med. Ibland är de riktiga retstickor och inte alls roliga att vara med. En gång fick jag springa runt huset flera gånger för att de inte ville stanna och lyssna på mig.
- Ja, min lillsyster retas också.
- En gång fick jag utegångsförbud hos min pappa.
- Min lillasyster har fått hamsterförbud i en vecka en gång, för att hon inte tog hand om hamstern så bra.
- Jag fick utegångsförbud för att pappa blev så arg på mig.
- Ah, jag har också fått utegångsförbud en gång, en hel vecka.

Ibland måste jag fråga mer. Särskilt eftersom just utegångsförbud är något jag aldrig använt mig av. Kanske för att det inte skulle ha någon effekt; Nioåringen är så gärna inomhus ändå. Fastän jag vet vad konceptet innebär, spelar jag ovetande, för att få fram mer:
- Vad innebär det egentligen att få utegångsförbud? Får man vara hemma hela tiden då?
- Ja.
- Ja, mamma, man får inte gå ut.
- Aha, så vad kan man få utegångsförbud för?
- När man gör något man inte får.
- När jag var hos pappa så fick jag det för att jag inte lyssnade; jag gick nära en bäck som vi inte fick vara nära, där en av mina småsystrar nästan drunknat en gång.
- Okej. Hur länge kan man ha utegångsförbud då?
- En dag, en vecka, en månad, det är olika.
- Fast mamma, när jag var hos pappa, då fick jag utegångsförbud i fyra timmar.
- Jaha.
- Men, mamma vet du vad, bli inte arg nu, men efter två timmar så glömdes det bort.
- Jaha. (Jag gissar att Nioåringen menar att jag inte skulle tillåta sånt. I see things through.)

Sedan fortsätter Nioåringen och Lorena att prata för sig själva. De pratar dagisminnen, som de ofta gör när de ses. Det är deras gemensamma grundpelare, tror jag. De bearbetar minnen, de granskar barndomen ånyo.