Bland älvor och elvor

Det är dagar som idag - när vi nu har varit hemma hos Pingus fru och barn och sedan träffat pinglan I med sin lilla bebbe O - som jag kan tänka mig att ta anställning på en förskola, istället för i grundskolan, och falla tillbaka i de yngre barnens lugnare, men ändå ack så krävande, tempo och deras fascinerande dagliga utveckling.

Sedan tänker jag på blöjbyten och det hela ter sig inte lika självklart underbart. Sedan pratar jag med en väninna som jobbar på en förskola och hon berättar att hon nu är sjuk, fastän hon kämpat emot.
- Det är inte så konstigt när alla, jag menar alla, barnen på min avdelning går omkring och snorar. Jag pratar inte ettor, utan det är elvor under näsorna. Så nyser de i maten, de nyser en i ansiktet, när man sitter med dem i knät så snorar de överallt på ens kläder. Man ringer hem dem, men de kommer tillbaka dagen efter ändå, och föräldrarna hämtar gärna så sent som möjligt, verkar det som, även på en Skärtorsdag - eftersom de vill storhandla i fred.
Då ter sig inte förskolan alls särskilt lockande.

När vi ska lämna Pingus hus så säger min fyraåriga brorsdotter att när vi åker så kommer hon lägga sig på sängen och inte prata på resten av dagen, hon kommer bli så ledsen. Sedan klär hon på sig prinsessklänning och stora rosa vingar och som älva vinkar hon av oss när vi går. Då är det ändå rätt underbart lockande, trots allt, att umgås med de små liven, precis när de formas till sociala människor...