Hängande i luften

Det är så det känns när vi som studenter får tillbaka en tenta eller en uppgift från våra lärare och det inte finns en enda kommentar eller det finns några kommentarer som, för mig som skapare av arbetet, ter sig underliga i förhållande till innehållet - och jag inte har någon möjlighet till respons från läraren, då jag nu har påbörjat en ny kurs och inte möter den läraren igen. Det är något jag kommer att ha med mig som lärare; när man gör något så behöver det vara viktigt, det behöver betyda något för någon annan och det behövs en respons på det utförda arbetet.

Jag kan minnas högstadiet när vi under biologilektionen fick tillbaka våra prov och sedan fick vi sitta kvar, om vi ville, och diskutera innehållet med läraren. Det var alltid bara jag och några tjejer till som satt kvar, inte en enda kille. Det var ju då, under genomgången, som jag verkligen befäste mina kunskaper. Det var då jag fick bekräftat att jag gjort något bra och kunde t o m förklara hur jag tänkt kring något som var oklart - och kanske då även få ett extrapoäng om läraren ansåg att jag fattat, men ändå svarat fel - och läraren hade tillfälle att verkligen förklara något som jag missuppfattat. Sånt är guld värt för elever som bryr sig om kunskapen.