Livet har blivit en aning underligt sedan jag började skriva här. Eller snarare sagt sedan nära vänner började läsa här. Varje gång jag umgås med någon av dem och jag börjar prata om något som jag skrivit om, så ser jag och hör på dem att de redan vet. Som om jag är någon kändis som de redan läst "allt" om i någon blaska. Vilket i och för sig är smidigt, då slipper jag prata lika mycket som jag normalt gör - och glömmer inte bort att nämna något, men det kan ju också bli lite småjobbigt i längden. Vad går det "bra" att prata om och inte: hur mycket är det jag säger "värt" att lyssna på? Samtidigt inser jag att jag själv ibland, av slöhet eller tidsbrist, säger: "läs om det på bloggen så vet du sen". Så jag får ju skylla mig själv.
En vän föreslog att jag skulle ge adressen hit till Musikmannen, men det skulle kännas helt galet. Det skulle ju vara som om han satt i mitt vardagsrum (eller snarare på min axel) dagarna i ända. Vi (jag) skulle ju verkligen inte ha något att prata om sedan, när vi ses. Råkar han hitta hit så må väl det vara hänt, men jag lär inte skriva honom det på näsan.
Sen kan jag tänka att jag borde upphöra med dessa personliga inlägg och bara skriva om andra (hyfsat okända) människor, skolarbetet och arbetet i skolan och annat som inte är alltför personligt (hur jag nu skulle kunna undvika att låta allt som har med skolan att göra bli att bli personligt för mig vet jag inte, men ändå), fast jag vet ju att det nog skulle vara omöjligt att förhålla mig opersonlig då det här är mitt ventilationsforum för tillfället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar