Första veckan på nya jobbet på förskolan. Nioåringen har påsklov och skulle mest vara på Fritids, men blev sjuk i helgen när hon besökte Pappan. Så det har varit ett enda pusslande i några dagar nu. Nioåringen har klarat sig hemma i flera timmar åt gången. Morfar har också fått hjälpa till några timmar. Det är sånt här som gjorde att jag valde ett jobb nära mitt hem, så att jag finns fem minuter bort.
Själv har jag börjat lära känna barnen och föräldrarna till dessa. Treåringarna har konstaterat att jag har en stoor rumpa, vilken jag bekräftade och sedan var det avdramatiserat. Vi har haft föräldramöte och det är verkligen intressant att nu stå på den "andra sidan" och se på situationen ur pedagogens ögon. En kollega berättade om en förälder som är väldigt petig med vissa saker och jag sa ingenting, men kände igen mig på pricken. Sån var jag också som förälder med min unge på förskolan/dagis.
På väg hem passerade jag min hyresvärds representant i området. Han stod och sopade grus. Intill honom stod två barn, ca 6-7 år, som han pratade med. I förbifarten hörde jag bara bitar ur deras samtal, men dessa bitar var oroande. Barnen frågar något om garagen vi har i huset. Mannen säger:
- Ja, men det finns ju de som inte vill leva längre också. De stänger in sig i garaget med bilen och så gasar de ihjäl sig, så ibland måste man öppna och se efter där inne.
Barnen ser förvirrat och oförstående på varandra med gapande munnar och förblir sedan tysta. Undrar just om mannen och barnen var välbekanta eller inte. Oavsett så kändes det olämpligt att informera barnen om detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar