Parvlar

På McDonalds intill Gallerian med Nioåringen. Lördag eftermiddag. Vid bordet intill sitter det en mamma i min ålder med vad det verkar tvillingar i 1-2-års åldern, en flicka och en pojke, samt en 16-årig tjej som kanske också är hennes dotter.

Ingen av småbarnen vill äta sin mat. Pojken gnäller mest. Efter flera misslyckade försök går mamman för att byta blöjan på pojken.

16-åringen sitter kvar med lilltjejen. Hon försöker få henne att äta, men det går inte. Så öppnar hon leksaken i Happy Meal-kartongen. Det är en röd drake. Instinktivt börjar hon leka med den inför lilltjejen. Snart låtsas hon att draken tar maten, då vill lilltjejen direkt äta upp den. Draken ska minsann inte få den.

Mamman återvänder och 16-åringen säger:
- Jag lekte med draken och då gick maten ned direkt. Kolla, ingenting kvar.
- Jaha du, vad bra, då är det det som gäller här också. Ät mat, så får du leksak.
Så de kör samma spel med lillkillen och, vips, så är all mat i magen.

Vilket får mig att tänka på detta:
"Ägandeförhållande enligt parvlar
1. Om jag tycker om den, är den min.
2. Om den är i min hand, är den min.
3. Om den ser ut som min, är den min.
4. Om jag hade den för en stund sedan, är den min.
5. Om den är min, får den aldrig se ut att vara din på något sätt.
6. Om jag bygger något så är alla bitarna mina.
7. Om jag såg den först, är den min.
8. Om jag kan ta den från dig, så är den min.
9. Om du leker med något och lägger det ifrån dig, blir det automatiskt mitt.
10. Om den är trasig, är den din."