En aningen prekär situation

Min pappa skrattar en aning förläget och säger:
- Jag sa precis till frugan att det är ju fördömt. Du har så otroligt lång framförhållning och du frågar ju bara kanske en gång i kvartalet om Nioåringen kan sova över här, och ändå är det just de dagarna du frågar om, som jag är upptagen med annat.
- Ja, tänka sig...och senast som Nioåringen skulle sova hos er så blev hon sjuk och fick stanna hemma...

Morfar och närmaste väninnan bor rätt långt från oss nu, mormor är inte att lita på vid övernattning på vardagar och hos Pappan sover Nioåringen max ett par nätter i halvåret.

Min mamma berättar att hon har pratat med Pingus fru om hur separationen går och frun berättade att det ser ut som att hon kanske får ta barnen även i veckorna, så att Pingu får bli bara varannan-helg-pappa, fast hon vill det egentligen inte. Nu har hon ju vant sig vid att vara barnfri varannan vecka och det vill hon helst förbli. Jag säger omedelbart:
- Ja, vem skulle inte vilja vara det.
- Vad då?
- Barnfri varannan vecka.
- Ja, så kanske det är.

Själv minns hon inte, men jag vet att hon också ville det när jag var liten. Samtidigt vet jag inte om jag skulle orka att vara utan Nioåringen 50% av tiden. 10% av tiden skulle dock vara trevligt att göra något på egen hand.