Mötesplats

Större delen av lördagen spenderades i Farsta centrum. Det är inte ofta jag åker dit, men när jag gör det så lyckas jag alltid träffa rätt många jag känner. Igår var det min mamma med väninna, en väninna med dotter, samt två kvinnor som var mina dagisfröknar när jag var liten. Jag kände igen dem och dem mig. Den ena frågade om jag mindes när jag blev kvarglömd på dagisgården. Oh, ja, det är ett av mina starkaste minnen från min barndom. Jag var 5-6 år och jag satt i sandlådan belägen i ett avskilt hörn av gården. Personalen såg mig inte, låste och gick hem. Jag minns känslan av övergivenhet och tystnad. Det började bli mörkt och det var lite kallt. Sedan kom min mamma och hittade mig. Mer minns inte jag. Nu berättade mina dagisfröknar att de som jobbat hade precis kommit strax efter min mamma, då de insett sitt misstag och vänt om. Min mamma hade skällt ut personalen efter noter (vilket min mamma inte hade ett minne av idag). De två kvinnorna berättade att det var deras första jobb, att jobba på den förskola där jag gick, men de jobbade fortfarande inom förskolan.

Precis som mina kollegor, inser jag. Det är inom förskolan alla dessa 40-talister kommer lämna stora hål efter sig.

FYI: det är för att aldrig glömma ett barn någonstans som jag numera räknar dem alla många, många gånger om dagen.