Denna tingest som vi inte kan leva utan

Jag har aldrig ljudet påslaget på min mobil, jag tycker att det är ganska irriterande med mobilsignaler. Känner jag inte att den vibrerar, så kan jag ringa upp inom en kort stund. Under veckan har jag haft min mobiltelefon ljudlöst tillgänglig hela tiden när jag har jobbat, eftersom Nioåringen varit hemma ensam. Det blev dock snabbt så att Nioåringen ringde mig på jobbet istället, även om det blev lite väl många samtal under en dag.

Min målsättning är dock att inte ha mobiltelefonen ständigt närvarande när jag jobbar, för jag ser ingen direkt anledning till det. De som vill nå mig kan göra det när jag har rast eller när jag inte jobbar. Ingen av mina kollegor har mobilen med sig under dagen, den ligger omklädningsrummet. En av mina kollegor påpekar att det där nog är en vanesak:
- De (unga) praktikanter som kommer hit och gör sin vfu kan ju knappt släppa telefonen, de går omkring och skickar sms hela tiden. Man borde ju säga till dem egentligen, men jag glömmer hela tiden bort det.
Jag minns det där från min egen praktik. Vissa studenter kunde knappt lägga ifrån sig mobilen. Om man jobbar med människor - och i det här fallet barn - som behöver tillsyn och uppmärksamhet så tycker jag att det är ganska olämpligt att konstant ha mobilen påslagen.

Skulle jag kunna leva utan en mobiltelefon idag? Jag tror inte det.