I sommar har jag rensat bland papper och annat som legat och drällt hemma. Bland annat har jag rensat gamla disketter till datorn. Det måste vara minst fem år sedan jag använde någon av dem. Jag sparade ett par stycken, men packade undan dem.
När jag idag skulle jobba i datorrummet tillhörande min institution på Universitetet så visade det sig att man inte får använda USB-minne. Det finns inte ens något uttag för det. Man får använda en diskett. Alltså, vem gör det längre? Jag fick köpa en i expeditionen. Studenterna i min klass skrattade när jag visade dem. Hur mycket kan man spara på en sån?
Kön till helpdesk i biblioteket var makalös, och det är så himla mörkt och murrigt överallt. Våra klassrum känns som fängelsehålor i bunkrar; trånga och insprängda i betongklossar. Vilket de ju är.
Tillslut åkte jag till Campus Konradsberg (f d Lärarhögskolan) på Kungsholmen bara för att slippa stå i kö för att få den hjälp jag behövde. Vilket jag fick. Åh, vad jag saknar Konradsberg just nu. Där finns det ljusa, väl designade lokaler, datorer där man kan använda USB, lättillgängligt bibliotek med stora fönster. Jag har varit bortskämd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
va, disketter.. Lustigt nog rensade jag bland mina igår..
Jag håller verkligen med dig om SU. Jag saknar Konradsberg jätte mycket..... Nästan så man får gå en termin till bara för att vara där igen :-)
Ja, verkligen! Förra terminen kände man sig lite trött på stället, men det är ju först när man inte längre har det som man saknar det...
Skicka en kommentar