Vidderna kallar

Åttaåringens kompis Lorena och hennes familj har flyttat ifrån stan. Vi åker och hälsar på dem. Det är fint där de bor. Jag överraskas av hur fint det är. Tydligen hade jag någon omedveten bild av hur det kunde se ut. Lägenheten är också jättefin. Det är nära till allt; skola, förskola, stadskärnan, och även naturen. Ängarna breder ut sig bakom knuten på deras hus och fåren betar i hagen. Det värker till i själen av något som kan liknas vid en rofylld känsla. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo där. Ifall jag hade kunnat tänka mig att lämna huvudstaden.