Under sommaren får Åttaåringen köpa det hon vill ha med sina egna pengar. Emellanåt kan jag gå med på att köpa en sak, men leksaker får hon bekosta själv. Tillfälligtvis har hon varit rikare än mig under soammren, så hon lider inte nöd. Hon vill köpa smurfar, men de är så dyra. De kostar 35 kronor. Morfar har berättat att de kostade 3 kronor när jag var liten. Det gav ett långt samtal om hur man måste se på saker i dess rätta sammanhang.
Att Åttaåringen är begränsad till sin egen kassa har i alla fall gjort att leksaksinköpen inte alltid har blivit av. Så hittade hon en topp som hon ville köpa. Den kostade 59 kronor. Jag tyckte det var en relativt onödigt inköp, så hon fick bekosta den själv.
- Men, mamma, kan inte du betala hälften?
- Okej, jag kan betala 30 kronor.
- Bara 35, du kan väl betala 35?
- Nej, jag betalar 30, det är ändå mer än dig.
- 59 minus 30 är...29. Okej da.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar