I Svenskan idag skriver Gudmundson om Johansson Heinös avhandling Hur mycket mångfald tål demokratin? Det känns som en legitim fråga att ställa sig, samtidigt som jag inte känner mig helt bekväm med de paralleller som Gudmundson drar till exempelvis Clintans film Gran Torino.
När jag diskuterar svenskhet och invandrare med Musikmannen så ställer han mig en aning anklagande frågan: Var tog ni (svenskar) vägen? Han menar att vi försvinner, vi trängs undan, vi står inte för våra traditioner. Jag tänker: kanske är vi (svenskar) alltför sekulariserade för att vilja stå för alla de forntida traditioner som ligger som ett ok på våra axlar. Det betyder dock inte att vi är ryggradslösa. Däremot kanske vi borde diskutera religion mer, och reflektera över vad vi står för.
Dessutom: hur kommer det sig att män som är statsvetare vid ett universitet och skriver om samhället ser ut som A Johansson Heinö gör? Har det något att göra med hur avskärmade de är från världen, tro?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar