Åttaåringens bästa kompis Lorena ska flytta från huvudstaden med sin familj. Vi kommer att sakna dem. Frågan är ifall de kan upprätthålla någon form av relation genom brevskrivande. Jag hoppas det. Jag ska uppmuntra det. Åttaåringen har dock nyligen skaffat sig en brevvän i Finland och brevskrivandet går rätt trögt. Det är alltid roligast att få brev. Barn lever i nuet och det är inte som med vuxna. Vi vuxna kan höras väldigt sällan och ändå vara väldigt goda vänner.
Som jag är med Aina och Smilla, t ex. Även om vi bara hörs eller ses några gånger per år så finns det bara glädje mellan oss när vi möts. Jag känner mig lyckligt lottad att ha de vänner jag har. Tänk att vissa har känt mig i nästan 30 år.
söndag 14 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar