Lagom till att våra nya grannar flyttade in för några veckor sedan så blev det liv i luckan och vi kunde se en unge skrika efter mat. Vraje dag kämpar fågelmamman och flyger fram och tillbaka. Den nya grannen, sjuårige Ibrahim, kan dock inte låta bli att peta in i hålet. Han har tryckt in både grenar och kvistar och uppmuntrar de andra killarna på gården att göra samma sak. I början lyckades jag hejda honom några gånger, men igår fann jag en kvist som satt fast instucken i boet. När jag drog ut den var en av de äldre pojkarna ute och sa att det var vår nya granne som gjort det (fast jag betvivlar att han själv sett Ibrahim göra det). Han är inte snäll, sa pojken till mig. Jag är benägen att hålla med. Jag tror inte att någon fågel kunnat komma varken ut eller in med den kvisten där. Hoppas att de överlevt.
Igår kom åttaåringen hem och sa att Ibrahim klivit fram till henne i matsalen och sagt:
- Du kommer att bli uppäten av fåglarna på gården.
- Men snälla, vad fånig han är! Vad sa du då?
- Jag bara tittade på honom (överseende med himlande ögon) och sa nej, det kommer jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar