Den ljusnande framtid är vååår....

I januari har jag studerat i fem år. Fem år. Hur gick det till, var tog tiden vägen? Hur ska jag kunna kliva ut i arbetslivet, är jag redo?

Ja, det är jag, jag vill så hemskt gärna börja jobba.

Nej, det är jag inte. Hur ska jag överleva utan dessa halv- eller heldagar då jag inte har något på schemat och bara har tid till att komma ikapp? Dessa timmar, då jag kan hinna ifatt livet och göra allt sånt trist som jag inte vill göra när jag är med Åttaåringen (läs: städa, diska, tvätta o s v), de är guld värda. Den gyllene tiden, då det finns utrymme för reflektion, hur ska jag överleva utan den?