Genusperspektiv?

Vi har flera treåriga pojkar - på förskolan där jag jobbar - som är av den åsikten att de är stora och starka och bra, och flickor är små, svaga och inte bra. Jag gillar det inte alls och bearbetar pojkarna dagligen. Den som är värst av dem alla, Dragan (alla mina namn är fiktiva), är också den som är absolut mest tävlingsinriktad. Jag har frågat mamman hur det kommer sig, men hon har inga svar, hon förstår det inte heller.

Idag lekte Emil och Markus tillsammans i lekstugan utomhus och Johan och Dragan kom och ville vara med, men Emil och Markus sa nej. Johan och Dragan kom då till mig med ledsna ansikten och sa hur det låg till. Jag gick med dem till Emil och Markus och sa att Johan och Dragan visst fick vara i huset. Däremot kunde vi inte tvinga Emil och Markus att inkludera Johan och Dragan i leken, då de hade kommit rätt långt i sin lek. Emil och markus tillät Johan och Dragan att vara i huset. Då kommer Lorena och vill vara med, varpå Dragan omedelbart säger nej.
- Men, Dragan, så kan du ju inte göra. Du blev ju jätteledsen när Emil och Markus sa nej till dig och nu säger du samma sak till lorena, då blir ju hon också ledsen.
- Jaha...
- Hon får också vara här.
- Men hon är ju tjej.
- Jaha? Både killar och tjejer får vara här.
- Nej, tjejer får inte vara här.
- Jo, det får de. Varför skulle de inte få det?
- Vi är bara killar här.
- Ja, just nu, ja, men tjejer får också vara här.
- Nej.
- Jo. Varför ska inte tjejer få vara här?
- För att de inte är riktiga.
- Hur menar du då Dragan? På vilket sätt är inte tjejer riktiga?
- De är inte riktiga, de får inte vara här, här är bara killar.

Vi kom inte så mycket längre i diskussionen. En kollega sa sedan:
- Jag tror att han menar att de inte har snopp. Tjejer ser inte ut som en kille.

Jösses, det gör ju nästan bilden ännu värre, kan jag tycka.