What goes around, comes around

Nioåringen berättar om en kompis som ska få ett litet syskon.
- Mimmi sa att hon ska få en lillebror.
- Ja, just det, mormor berättade att Mimmis mamma är gravid.
- Hur kan de egentligen veta att det ska bli en pojke?
- De har nog varit och gjort ett ultraljud.
- Vad gör man då?
- Det är lite som en röntgenapparat, den skickar ut ljudvågor och så blir det en bild på skärmen av det som ljudet studsar på. En skicklig barnmorska kanske kan se om det finns en liten snopp där, men det är inte säkert.
- Gjorde du så med mig också?
- Ja, du har ju sett bilderna på dig i min mage, fast det minns du kanske inte.
- Nej...

Jag hämtar dem. Jag har dem i en liten låda, där jag har många saker från Nioåringens liv. Foton, kort, brev, journaler. Mest sånt som kommit från Pappans sida, då jag inte vetat var jag ska lägga det. Så Nioåringen börjar läsa korten, och tittar på foton. Där finns flera kort och brev från Nioåringens farmor och faster. De flesta är skrivna när Nioåringen var under fyra år (alltså när Pappan drev frågorna om vårdnad och umgänge som mest intensivt, och innan dagen då han slutade höra av sig på ca fyra år). De flesta är hälsningar om saknad och att Nioåringen borde komma och hälsa på. Nioåringen läser. Sedan vänder hon sig till mig och säger fundersamt:
- Vad konstigt.
- Vad då?
- Det här brevet är skrivet när jag var bara en dag gammal.
- Ja...?
- Och här skriver faster att jag borde komma och hälsa på och att hon saknar mig och att hon inte vill vara utan mig.
- Ja.
- Det kunde ju inte jag läsa då, eller förstå. Jag skulle inte ens förstå det om du läste det för mig.
- Nej, det är sant.
- Så varför skrev hon så då?
- Jaa, du...kanske det egentligen var menat som en hälsning till mig...?
- Jaha...vad konstigt.
- Mm...
- Och här skriver farmor att hon kan vara barnvakt och att jag borde komma hem till dem. Då var jag bara tre år. Jag kunde ju inte förstå det heller.
- Nej...
- Varför skriver hon det i mitt födelsedagskort? Som en hälsning till dig eller vad då? Kunde hon inte ha skirvit det till dig då?
- Ja, det kunde hon ju ha gjort...

Lilla älskade vännen.