Nioåringen och jag tittar på SVTs sändningar om bröllopet. De svenska turisterna förvånar inte med sina tiaror och prinsesskronor på huvudet (ja, kvinnor; vi ser inte en enda man bli intervjuad). De har redan bänkat sig längst kortegevägen.
- Mamma, det är som en händelse som bara sker en gång i livet.
- Ja, det är det nog.
- Har du varit med om något kungligt bröllop tidigare?
- Kungen och drottningen gifte sig när jag var fyra år, så jag kan inte säga att jag var med om det direkt.
- Kommer jag att få vara med om något mera kungligt bröllop?
- Ja, det återstår ju att se om någon av syskonen också gifter sig.
- Varför har vi en kung egentligen?
- Ja, det är väl mest av tradition...
- Så varför behövs han?
- Nej, egentligen behövs han väl inte. För länge sedan var det ju kungen som bestämde, men nu har vi ju statsministern...
- Jag tycker att vi kan ta bort statsministern och ha en kung som bestämmer igen.
- Varför då?
- Därför.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar