I like

Robyn. Need I say more?

Okej. Body talk part 1. Jag väntar på resterande skivor. (Ja, jag är sån; jag köper skivor.)

Jag är inte så haj på musik, men jag vet att Robyn är en fena på det hon gör. Jag har gillat henne länge. I stort sett alla låtarna på den här skivan är någon form av electric beat à la 90-tal, men ändå står varje låt ut för sig och texterna är bättre än musiken. T ex: "Love hurts when you do it right, you can cry when you get older."

Jag minns när Robyn skulle spela på Farsta ungdomsgård. Jag var väl strax över 20. Tänkte att jag hade velat höra det, men det blev inte av. Nyligen har jag velat vara på Strand när hon var där, men det blev inte heller av. Måste börja prioritera saker här i livet tror jag.