söndag 27 juni 2010

Kvinnor som hatar män

Jag har varit på gaybröllop. Då menar jag inte att det var ett glatt bröllop (vilket det visserligen var), utan att det var två homosexuella människor som gifte sig. Det var jättefint, och mycket trevligt - och mycket gay. Under middagen, efter själva bröllopsceremonin, betraktade jag de par som fanns i salen. Sedan tänkte jag på diskussionen med min pappa. Hans väninna gifte sig också i helgen. Med en man. Vilket både jag och min pappa fann en aning underligt, då hans väninna levt rätt länge med en kvinna som partner - även om hon varit gift med en man innan det. Så hon är väl bi då? Njaa, hon hade uttryckt att den huvudsakliga anledningen till att hon levt med en kvinna var att hon var så attans trött på män. Män håller inte måttet, de kan inte leva upp till det hon ville ha. En tanke som även min pappas ex varit inne på innan de träffades. En tanke som även min pappas nuvarande (kvinna) varit inne på, innan hon träffade min pappa. En tanke även min mamma tänkte - efter att hon varit tillsammans med min pappa.

Så jag tänker: är det så? Är det en anledning till att många "blir" homosexuella? Gäller detsamma för homosexuella män? Är de less på kvinnor? Ja, jag fattar att det inte gäller alla, men uppenbarligen vissa.

För min egen del tänker jag; att ta steget att gå från att älska män, till att vara så bitter på dem att jag hellre slickar the F word, är ett steg stort som Grand Canyon. Alltså ett steg helt omöjligt att ta. Det finns inte på världskartan ens.

Inga kommentarer: