Liten blir större

Tittar på filmen Toystory med Nioåringen. Senast vi såg den var hon runt fem år gammal. Hon minns den inte. Hon minns dock 2:an. I slutet av sommaren kommer 3:an och jag vill komma i stämning. Filmen är inte alls lika bra som jag minns den, men den är rätt bra. När Buzz faller ned i trappan hemma hos Sid så säger Nioåringen:
- Men, ååh, han kommer säkert falla rakt på hunden!
- Nej, men han kommer kraschlanda och tappa armen.
Vilket han gör.
- Hur visste du det?!?!
- Ehm, jag har sett den här filmen många gånger...
- Jaha...

Jag gör sura miner när jag dricker hostmedicinen Noskapin.
- Ja, nu vet du hur det är, mamma.
- Jo, du. Fast det visste jag redan som liten. Förstår inte varför de envisas med att ha en medicin som smakar lakrits. Blä! När jag var liten fanns det en som smakade päron, det var smaskens.

Nu har jag precis tagit nästa dos. Jag passerar Nioåringen, som säger:
- Det luktar något. Det luktar något gott. Typ choklad, eller nåt...
Jag lutar mig fram mot henne och andas på henne.
- Öuuää, jaha, bläää!!