Pingu beklagar sig över att jag inte har några dambekanta som är singlar. För han vill ha sällskap. Till saken hör att även om jag hade det, så skulle jag inte rekommendera dem att sällskapa med Pingu. Han behöver tid att reda ut sitt eget liv just nu. Att han vill ha sällskap under tiden, det kan jag dock relatera till. Fast inte på den desperata nivå som han gärna når. Pingu tycker att jag nog borde hålla fast vid Musikmannen.
- Varför då?
- Du får väl nöja dig med det du får.
- Nej, det ska vara bra, jättebra, jag vill inte bara vara "nöjd".
- Det är ju bättre att ha någonting än ingenting. Det säger sig självt, du hör ju skillnaden: Någonting. Ingenting. (Ja, han är full. Därav resonemanget. Även om det till viss del är han i ett nötskal även som nykter.)
- Nej, då tycker jag nog att det är bättre med ingenting.
- Jag är ju helt ensam.
- Nej, du har två jättefina barn.
- Inte just nu. Nu är jag ensam.
Det är väl tur, så full som han var. Tur att han har i alla fall EN manlig vän som är i samma sits, så att de kan hålla varandra sällskap ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar