Undanflykter

I tonåren kom en mina tjejkompisar hem till oss en kväll, med sin mamma. Mamman hade en väska full med papper, som var viktiga för henne. Min kompis och jag umgicks mest i mitt rum under kvällen. Våra mammor pratade i köket. Det var den kvällen som jag fick mer insikt om hur det var hemma hos min kompis. Pappan var alkolist och kunde bli våldsam. Min kompis och hennes mamma kom på besök hem till oss en stund.

Jag kan inte till fullo inse hur det är att leva med en alkolist. Jag har kommit i närheten (familjemedlemmar och arbetskollegor), men aldrig levt tillsammans med en. Mig veterligen i alla fall.

Detsamma gäller våldsamma män(niskor). Jag har varit rätt skonad från våldsamheter i mitt liv, vilket jag är tacksam för. Mina ledord har dock alltid varit att jag skulle dra direkt om någon jag levde med brukade våld mot mig.

Nyss ringde granntanten på, och berättade viskande att han slår henne. Hon vill skiljas. Han hotar att döda henne. Hon vill ändå inte flytta sig själv och alla barnen till ett kvinnohus, situationen är ju inte så pass allvarlig. Vid ett tillfälle hade hon ropat på hjälp, men inte velat skrämma barnen. Jag var inte hemma den dagen. Vi kom överens om att när jag hör henne ropa, eller banka i väggen, så ska jag ringa polisen.