High on believing

Musikmannen fortsätter att påpeka att han undrar när den tiden kommer då jag sparkar ut honom, och inte vilja träffa honom mer. (Inte för att han bor här, det är en metafor, men det är när han är här hos mig som han säger det.) Det är hans sätt att säga att han inte förtjänar mig, jag kommer att upptäcka att han inte är värdig mig. Själv skulle jag aldrig tänka så, men när han påminner mig så börjar jag ju tänka, tänka på vad det kan vara som inte är bra med honom. Letar man fel så finner man. Tidigare ville jag väl inte se, då var jag hög på andra känslor. Så, vad väljer jag att leva med och att inte se?