En kvinna kliver på bussen med sin barnvagn och vid handen går hennes 4-årige son. Samtidigt kliver åttaåringen och jag på bussen och sätter oss på sätet närmast barnvagnsutrymmet. Istället för att sätta sig på sätet vid barnvagnsutrymmet så säger kvinnan högt till sin son:
- Nehej, vi kan inte sitta där, för det blev upptaget där, Joel.
Sånt kan irritera mig enormt. Kan man inte istället fråga vänligt ifall det går bra att vi flyttar oss? Så jag gör det åt henne.
- Jaha, vill ni sitta här, ska vi flytta oss?
Varpå hon svarar med det (som för mig) är det mest svenska som finns, någon form av Jantelag:
- Nej, nej, absolut inte, det går bra, vi kan sitta här.
Jag flyttar ändå på mig och min unge och när vi satt oss längre bort så sätter sig (naturligtvis) kvinnan med sin son på sätet där vi satt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar