Åttaåringen har (efter starka påtryckningar) tagit tjuren vid hornen och kan nu cykla. Hon kämpar sig fram på sin lilla cykel. Jag är mäkta stolt.
Idag har hon så också, äntligen, fått hål i öronen. Inte var det billigt och inte gick det smidigt, men nu är det gjort. Jag håller fingrarna för att det ska gå bra, att hålen ska läka utan bekymmer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar