Pappa är ett valalternativ

Vid frukosten frågar åttaåringen ifall Musikmannen har sin dotter den här veckan.
- Ja, det är så.
- Är hon hos honom varannan vecka?
- Ja.
- Lorenas (bästisen) lillasysters kompis bor hos sin mamma varannan vecka och hos sin pappa varannan vecka. Mamman bor i Örebro.
- Oj, vad långt bort.
- Ja.
- Fast det är ju ungefär som till din pappa.
- Jaha...när kan man bo varannan vecka egentligen? Varför kan inte jag bo hos pappa varannan vecka?
- Det är ju för att du går i skolan, det är ju väldigt svårt att gå varannan vecka i en annan skola. Om föräldrarna bor nära varandra så kan barnet bo varannan vecka.
- Så om pappa bodde nära oss så kunde jag bo där varannan vecka?
- Ja.
- Varför kan jag inte bo hos honom varje...nej, varannan helg då?
(Här bet jag mig i tungan för att inte säga att det ju var så det var menat från början, när åttaåringen var liten, men att pappan av någon outgrundlig anledning upphörde med det umgänget för flera år sedan.)
- Det kan du absolut göra. Det beror ju på om det fungerar för pappa. Du får fråga honom.
- Varför skulle det inte fungera?
- Jag vet inte. Han kanske inte kan åka och hämta dig.
- Varför skulle han inte kunna åka och hämta mig? Det är väl självklart att man vill åka och hämta sitt barn.
- Ja, det kan man tycka. Fast det är ju mycket som kan hända. Kanske bilen inte funkar, eller det kostar mycket pengar eller han jobbar och kan inte åka eller...
- Pengar har han. Han är rik.
- Jaså?
- Jag tror det i alla fall. Fast säg inte det till honom.
- Självklart inte.
(Som om jag skulle. Även om vi kommunicerade.)
- Om bilen inte funkar kan han låna farmor och farfars bil.
- Ja, kanske.
- Och om han inte kan åka så kanske farbror eller farfar kan komma och hämta mig.
- Ja, kanske det. Och när du blir lite större kan du åka själv. Jag kan sätta dig på tåget och de kan möta dig på stationen.
- Jaa...
(Fast den varianten tror jag att både åttaåringen och jag är enormt tveksamma till.)
- Vi får se.
- När ska jag till pappa igen egentligen?
- Jag vet inte, du får höra med honom. Du kan ju skicka ett mail eller ett sms till honom.
- Eller ringa.
- Ja visst, men jag tänkte att han hinner fundera lite mer när han får ett mail eller sms och kan sedan svara när han vet vilka dagar som passar.
- Det kan han väl göra när jag ringer också?
- Jo, visserligen.
- Mail skickar jag inte, i så fall blir det sms.
- Varför då?
- Det tar ju mycket längre tid att starta datorn än att starta mobilen.
- Ja, jo, det är klart...

Vad månde det bliva av detta barn?