Skatorna utanför fönstret kämpar vidare med sitt bo. Den ena lägger en kvist till rätta och strax är den andra där och flyttar på exakt samma kvist. Bara en tredjedel av boet återstår och de verkar inte få kontroll på återuppbyggnaden. Det är väl äggdags snart och nu tycker jag mig se lätt panik i deras rörelser.
Även nu känner jag igen mig. Jag är där, jag stökar runt i uppsatsen, jag flyttar på text, sedan vi flyttar vi något igen. Jag hittar saker jag vill lägga till, jag känner paniken stiga och handlandet blir med och mer ryckigt. Det går inte riktigt att fokusera, texten flyter ihop. Kroppen säger ifrån mer och mer.
Några dagar till bara, sedan är det över.
Både för dem och mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Lycka till med arbetet! Jag hoppas att jag får läsa uppsatsen när den är klar. Säg till om du behöver hjälp med åttaåringen i helgen. Kanske söndag? Det låter som du skulle må bra av att få vila lite. kram /K
Skicka en kommentar