Jag är en sån där som alltid sparar det godaste godiset i godispåsen till sist och äter de mindre goda bitarna först. Jag gör så med kakfat också. Fast jag vet att jag borde ha lärt mig. När min farmor bullade upp när jag var liten så fanns det alltid (minst) sju olika sorters kakor och bullar att välja mellan. Jag tog av de jag minst gillade (men ändå älskade) först och tog av de andra (som jag avgudade) sist. Vid ett tillfälle uttryckte dock min farmor att hon trodde att det var tvärtom: att jag åt de jag tyckte minst om sist, så hon plockade bort dem. Vid nästa fikastund fick jag hålla till godo med endast de kakor som jag gillade minst. Tji fick jag.
Jag har träffat många som gör som jag; man sparar det göttigaste till sist. Vad händer då när man träffar någon som gör tvärtom - och vi gillar samma saker? Och vem av oss är det egentligen som till fullo njuter av livet?
söndag 21 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ha ha.. jag brukade förr spara det som jag gillade mest till sist, men nu när jag äter godis så mår jag illa så fort så när jag kommer till slutet och till det gottigaste, så mår jag så illa så jag vill inte ha ...
Skicka en kommentar