Tur i oturen så ställdes seminariet igår e m in, så jag hann med att göra allt jag undrat när jag skulle få tid till denna vecka: köpa presenter till Åttaåringens kompis som fyller år (det blev även en julklapp till Åttaåringen, hör och häpna), växla pengar, köpa adapter, köpa vinterskor till Åttaåringen, fylla på förkylningsmedicin från Apoteket och boka bussbiljetter inom England för hemresan.
När jag i morse stressade för att hinna i tid till Fritids för att kunna prata med personalen innan skolan började så såsade Åttaåringen mer än vanligt och satt och dagdrömde så fort jag tittade på henne. Jag bad henne att lägga på ett kol mer än tre gånger under morgonen. Då började hon sjunga Hakuna matata. (Sabla unge.) Sedan hade vi en diskussion om vilka förväntningar man har (som gjorde oss ännu mer sena). Det visade sig att jag hade förväntningar på Åttaåringen att sätta lite fart när jag ställde frågor som: "Börjar du bli klar på toaletten?" (efter 15 minuter därinne) och hon hade förväntningar på mig att inte låta arg, även om jag sa till henne samma sak för fjärde gången.
I mitt huvud tänker jag: Hur ska det bli när hon är tretton om hon redan nu har svårt att komma upp på morgonen, såsar vid frukosten, inte orkar klä på sig, sitter länge på toan och konstant glömmer bort vad det är hon ska göra...?
På t-banan mot stan inser jag att jag glömde matlådan hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
vad jag letade efter, tack
Skicka en kommentar