Genusperspektiv?

Väntar på Nioåringen när hon är på sin teaterkurs. De äldre eleverna är på väg ut, fyra tjejer (ca 14-15 år). De babblar på, bl a om killar, medan de klär på sig. Så säger en av dem uppgivet:
- Det är ju så jobbigt att vara tillsammans med någon. Efter ett tag tröttnar man ändå ALLTID. Why do it, liksom?

Sedan kommer Nioåringen ut och vi börjar gå hemåt. Hon är exalterad och aningen slutkörd; de har - för första gången - haft genrep på HELA föreställningen.
- Och vet du HUR vi kunde ha det, mamma?
- Nej, hur?
- För att inte Max var där. (Den enda killen i gruppen.)
- Jaså du. Hur fungerar det när han är där då?
- Han ska alltid hålla på och larva sig och hitta på egna saker, som inte står med i det vi har hittat på i manus...
- Mhm, vad knasigt.