Krax

När jag började praktisera som lärare insåg jag snabbt att det gällde att hålla koll på rösten. Den överansträngs lätt. Efter bara någon lektion kunde jag känna mig öm i halsen och gå omkring och harkla mig i ett par dagar efteråt. Antagligen slappnade jag inte av i halsen när jag pratade med eleverna, men ofta måste jag också ta i och höja rösten på ett sätt som inte var naturligt för mig, vilket gjorde att den blev ansträngd.

När jag sedan började jobba som lärare så var jag mer försiktig med hur jag använde mig röst, men det tog ändå bara några dagar innan jag började känna mig ansträngd, harklade och det värkte emellanåt i halsen. Över helgen blev det bättre, för att förvärras igen nästkommande arbetsvecka. Tack och lov så kan jag använda min röststyrka utan att det påfrestar alltför mycket. Eleverna tycker att jag låter som en hel karl när jag tar i, och de regaerar direkt. Tack, teaterlektioner. För något sånt var inte obligatoriskt inom lärarutbildningen. Det finns dock en kurs som jag hade velat gå, och som jag tycker borde vara obligatorisk. Rösten klarar ju ändå bara så mycket av den sortens användning.

I Lärarnas tidning (4/10) skriver de att i en undersökning besvarad av 500 lärare i SKåne så var det nästan 20% som ibland var tvungna att stanna hemma för att vila rösten p g a besvär som harklingar och heshet.

Hur hörseln och öronen påverkas är en annan femma.