I veckan kom Åttaåringen hem och berättade att hon sagt till Heaven - hennes klasskompis som är inbjuden till Åttaåringens 9-års kalas - att Åttaåringen önskade sig piratlego. Dagen efter hade Heaven sagt att hon berättat det för sin mamma och mamman hade sagt:
- Va? Om man fyller 9 år och önskar sig Lego, då är man väldigt barnslig, tycker jag.
Åttaåringen var nedstämd. Jag tyckte att det var lite dumt sagt (och mamman tänkte nog inte att det skulle spridas utanför hemmet), men jag var tvungen att säga att alla får ha sin egen åsikt. Jag hade i alla fall köpt piratlego till Åttaåringen, och hon blev jätteglad.
Heavens mamma hade köpt ett blingigt halsband. Precis som fem andra kompisars mammor. Vilket får mig att förundras över hur lite de känner Åttaåringen (eller hur lite föräldrarna frågar sina barn om presentförslag, alternativt lyssnar på vad de svarar), då Åttaåringen i princip aldrig använder halsband. Fast det kanske är en sån där sak som man köper när man har slut på idéer och inte vet vad man ska köpa.
De som känner Åttaåringen närmast frågade mig istället om tips. De gav också Åttaåringen de mest användbara gåvorna (men ändå i samma prisklass som halsbanden).
I efterhand kan jag tänka att det främst var de tjejer som försöker agera "coola" - som redan vid 7 års ålder hade blingade mobiler eller använder smink, och gärna bär märkeskläder - som gav halsband. Ja, eller så tyckte de väl helt enkelt att de var glittriga och fina.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar