Åttaåringen och hennes jämnåriga kompis Anna leker "gissa vad jag tänker på" när vi sitter på tunnelbanan. En tänker på alla möjliga och omöjliga saker och den andre ska gissa vad det är. Den första bokstaven är given. När man tycker att det är för svårt kan man be att få veta den andra bokstaven i ordet. När man ändå inte kommer på, så kan man säga "Jag är nära att ge upp" och då får man en ledtråd som gör det jättelätt att gissa rätt. Annars så får man det rätta svaret. De har gjort säkert tio gånger vardera när Anna säger att hon tänker på ett ord som börjar på H. Åttaåringen gissar några gånger, men kommer inte på, så hon frågar efter nästa bokstav. Anna är osäker på hur det stavas, så hon viskar ordet "hustru" i mitt öra.
- Andra bokstaven är U.
- Ja, just det, det var det jag trodde, säger Anna.
Åttaåringen gissar vidare, men kommer inte på rätt ord. Så hon säger:
- Jag är nära att ge upp.
Anna säger:
- Det är något vi kommer att bli. Nästan alla kvinnor är det. Det är liksom det som är grejen med livet. Min mamma är det.
Åttaåringen tittar på mig. Jag säger:
- Jaa, så kan man säga, fast jag är det ju inte...
- Nej, okej, man måste inte vara det, säger Anna.
Åttaåringen ser förbryllad ut. Så jag säger:
- Jag tror att du har hört det här ordet förut, men jag är inte säker på att du någonsin har använt det.
Åttaåringen ger upp och Anna säger ordet. Åttaåringen säger:
- Ahaa, som en fru, som är gift.
Sedan fortsätter de att leka vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar