söndag 7 mars 2010

Kulturskillnader

Åttaåringen har varit på kalas hos Narin, en jämnårig kompis. Kompisen gick tidigare i Åttaåringens klass, men flyttade för något år sedan till en annan del av stan. Vi har hållt sporadisk kontakt.

Narins föräldrar kommer inte från Sverige. Jag vet inte exakt varifrån de kommer, men jag skulle gissa på närheten av Iran.

Det var med växande fascination som jag närvarade vid kalaset. Sociala studier är alltid intressanta. Narins mamma ville gärna att jag stannade, fikade och pratade. Vilket jag gjorde. Vilket jag även gjort på andra kalas som Åttaåringen har varit på. Där mamman inte varit svensk. Det är som att det finns några oskrivna regler:

*Svenska föräldrar (mammor) förväntar sig att det inbjudna barnets förälder (mamma) meddelar ifall ens inbjudna barn kommer eller inte kommer att närvara vid kalaset.
*ifallke-svenska föräldrar (mammor) räknar kallt med att alla inbjudna dyker upp och när inte alla gör det så undrar de var de som uteblivit har tagit vägen (ifall de har struntat i att meddela att de fått förhinder). Alternativt så kommer vartenda inbjudet barn och det blir fullt hus, men mamman tar det med saktmod.

*Svenska föräldrar (mammor) förväntar sig att alla inbjudna barns föräldrar lämnar barnet på kalaset och sedan avviker, för att hämta barnet på bestämd tid då kalaset är slut.
*Icke-svenska föräldrar (mammor) ser gärna att föräldrarna till de inbjudna barnen stannar en stund - om inte vid lämning så vid avhämtning av barnet - och dricker kaffe och umgås. Vilket oftast gör svenska föräldrar (mammor såväl som pappor) en aning obekväma.

Så har det i alla fall sett ut i de åtta år som jag har inbjudit till/gått på barnkalas. Likadant var det igår.

Alla övriga mammor kom och lämnade sitt barn och hämtade det på given signal när kalaset skulle vara över. (Svenska föräldrar är också alltid punktliga. Icke-svenska tycker inte att ett givet klockslag är så viktigt, det är väl bättre att barnen får umgås ordentligt.) De tackade artigt nej till kaffe och tårta. Fastän födelsedagsbarnets mamma hade gjort kaffe till en hel armé och sparat tårta till föräldrarna.

Ibland kan jag önska att jag var mer icke-svensk i mitt förhållningssätt.

Inga kommentarer: