Nästan fem timmar på Nordiska museet. Det trodde jag inte. Åttaåringen hade med sig Anna - en jämnårig kompis som går i samma skola som Åttaåringen och som bor i samma hus som oss - och det var uppenbart att de tillsammans hade väldigt liknande kunskaper, erfarenheter och upptäckarglädje. Vi började med att titta på teatern "Love och cirkusfåglarna" som var helt outstanding. Jag skrattade väldigt gott. Det var flera förskolor representerade i publiken, men jag tror att de barnen var snäppet för små för att riktigt greppa alla nyanser av föreställningen. Visserligen hängde nog inte Åttaåringarna med på allt heller, när utbrändhet och utanförskap togs upp, men de tog till sig allt på ett annat sätt, tänker jag mig.
Sedan kastade Åttaåringarna sig över varsinn audioguid och vi gick igenom varje vrå på museet med Gustav Vasas röst i öronen. Det var väldigt givande och vi diskuterade hur bra vi har det idag, till skillnad från de som levde på 1600- och 1800-talen. Åttaåringen uppskattade sannerligen inte den uppstoppade svanen på matbordet som representerade 1800-talet, men det var något att tala om, precis som kakorna och bullorna på tygavdelningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar