Den ungdomen, den ungdomen

Sitter på röda t-banan in mot city norrifrån. Lyssnar på två 14-åriga tjejer som diskuterar vilka språk de kan. Jag minns den diskussionen med mina kompisar i den åldern. Den var rätt lik, fast inte riktigt så extrem. Extremt korkad, menar jag då.

- Jag kan tre språk, hur många kan du?
- Vad då, tre, vilka kan du?
- Svenska, engelska och spanska.
- Spanska? Vad kan du säga på spanska?
- Vänta, jag kan fyra språk. Tyska också.
- Vad då, vad kan du säga på spanska och tyska då?
- På spanska kan jag säga vad jag heter och beställa på restaurang.
- Jaha, få höra då.
- Me llamo Sanna. Una cerveza por favor.
- Jaha, och vad kan du säga på tyska?
- Ich heisse Sanna. Ich möchte ein...vänta vad heter det nu...
- Ja, då kan du ju inte.
- Nej, okej, da, men svenska, engelska och spanska. Vilka kan du?
- Ja...svenska, persiska och engelska...
- Vänta! Jag kan ett till. Rövarspråket!
- Rövarspråket? Det kan ju jag också.
- Nähä, säg nåt då.
- Amen, alltså...
- Jojagog hohetote...vänta...ror sosa...ja, du fattar.
- Men vad då, rövarspråket, vem pratar det? Det är väl inget språk?
- Jo, rövarna.
- Rövarna?
- Ja, alltså, rövare.
- Näää...

Sedan slutade jag att lyssna.